En dålig dag.

Igår hade jag en riktigt dålig dag. En sak hände som väckte riktigt gamla demoner och det höll på att riva sönder mig. Jag skulle ha kurs på kvällen och hade tänkt träna mina egna hundar innan, men det slutade med att jag satt på golvet i lokalen och grät. Det enda jag är glad över är att jag satte undan hundarna och inte fortsatte träna bara för att jag egentligen borde ha tränat igår.

Sedan 2010 lever jag med PTSD och panikångest efter saker som hände under några år och som förde mig ner i ett mörkt hål. I början kom panikattackerna ganska ofta, det krävdes inte mycket för att trycket över bröstet skulle öka och det blev svårt att andas. Jag blev väldigt rädd och trodde flera gånger att jag skulle dö, helt ärligt. Så illa är det inte längre, men det är så sällan jag får attacker att jag blir tagen på sängen när symptomen smyger sig på mig. Men nu vet jag att jag inte kommer att dö, att jag bara behöver sätta mig ner och låta stormen dra förbi. Jag har aldrig ätit mediciner för problemen, jag vill veta att jag mår bra på riktigt när jag mår bra. Motion och naturligtvis hälsan i största allmänhet är min räddning.

Jag vet inte om det är all omställning och kaloriunderskottet som gör mig extra sårbar i dagsläget, eller om det är något annat. Men nu måste jag verkligen fokusera på att ta mig igenom kommande vecka, sova mycket och komma ut och röra på mig. Fylla på med mycket av det goda och minska på stress och dåliga vanor. No shit, Sherlock. Det är inte direkt raketforskning. =)

Gänget

Gänget som fyller på med allt det goda

Say hello to my little friend…

IMG_6358

Nu är den här! Visst är den alldeles underbar?! Jag började med en kort promenad med Leeloo och Buffy och provade alla funktioner jag kunde komma på. Det var himla skönt att komma ut i friska luften och rena semestern med bara två hundar istället för alla fyra! Väl hemma ställde jag in allt annat, bl.a. vattenpåminnelserna. Tanken med den här klockan är att jag ska ha den dygnet runt för att få ut all information jag vill ha. Det svåra blir när jag sover, jag sover nämligen aldrig med något mer på mig än vigselringen (för mycket information, jag vet!!!) och tycker inte om saker som sitter åt. Men jag ska i alla fall ge det ett ordentligt försök.

Tog ett sista besök på Pizza Hut idag, det vete katten om jag någonsin kommer att kunna äta igen. Men cheesy crust smakade gott en sista gång. =)

Jag har laddat hem Baribuddy-appen som ska följa mig under den här perioden. Det är en hel del att sätta sig in i, men det är samtidigt en väldigt spännande och intressant resa jag får göra. Det verkar vara en väldigt bra och omfattande app, utvecklad för överviktsopererade personer. Däremot tycker jag att det här med vitaminer verkar vara en djungel! Man måste äta vitaminer dagligen resten av livet som överviktsopererad (hemska tanke! ;)) och vad jag har förstått ska man få det utskrivet på recept, men om man vill ha en annan sort så får man bekosta det själv. De första två veckorna efter operationen ska jag bara äta flytande kost och då fanns det ett pulver man kunde ta istället. På tal om det: bomba mig med recept på goda soppor! Jag är KASS på soppor och framförallt helt släta soppor som jag måste äta. Det är mycket med det jordiska. ❤

Poughkeepsie!

https://allymcbeal.fandom.com/wiki/John_Cage

Min bästa vän sa en gång att jag har aktivitetstourettes och det är i all ärlighet en ganska träffande beskrivning. Jag tycker om att ha mycket att göra, jag är van vid att ha mycket att göra. Efter att ha vuxit upp på en hästgård och hållit på med hästar hela livet så är jag van vid två saker: det finns alltid något att göra och det finns alltid några vars behov går före mina egna. Båda delarna lever kvar i mig trots att jag inte längre håller på med hästar.

När hon sa just ‘aktivitetstourettes’ så tänkte jag direkt på John Cage, briljant porträtterad av Peter MacNicol, i teveserien Ally McBeal, om någon minns den. Jag älskade allt med den serien och framförallt John med sin tourettes, som får honom att utropa ”Poughkeepsie!” och andra skojigheter i tid och otid.

Anyhow, jag skriker inte ut saker i tid och otid, men jag har en förmåga att dra igång        1 000 projekt och hoppa på utbildningar och andra saker hela tiden. Allt sådant är väldigt roligt och givande, men jag är dålig på att se till att det finns en balans mellan jobb (jag driver två företag), hobby, familj och återhämtning. I slutändan blir många saker halvdant gjorda, eftersom jag precis som alla andra bara får 24 timmar per dygn (även om vissa tror att jag har fler…). Det är ingen rolig känsla och när jag börjar bli mer ärlig mot mig själv så innebär en hel del av sakerna en mental stress för mig och det är verkligen inte bra.

För mig är den här resan en omstart på alla plan, där jag ska lära mig att ta hand om mig själv och se till att jag mår bra. För att åstadkomma det behöver jag rensa bort sådant som gör mig stressad eller inte ger mig tillräckligt för tiden det tar upp. Nedan kommer min nya prioriteringslista (som den ser ut i mitt huvud idag):

  • familj: jag ska bli bättre på att hålla helgerna och resorna rena från jobb. Det är en av nackdelarna med att vara egenföretagare och frilansare – jag kan jobba närsomhelst och varsomhelst och det har jag gjort hittills. Men jag vill kunna umgås med Anders och Miranda fredag-söndag utan att sitta och jobba några timmar här och där.
  • hundarna: jag vill bli bättre på att fokusera vår träning så att den blir effektiv och rolig, samt se till att alla fyra får det de behöver i träningsväg. Bli mer strukturerad, planera och utvärdera bättre. Jag kommer att lägga vårt fokus på lydnad, spår och apportering, samt en del nose work.
  • sömn: min pappa fick cancer första gången 2009/2010. Fram till att han gick bort i december 2015 sov jag med mobilen på intill sängen för att kunna svara om han behövde hjälp med något, eller om de ringde från sjukhuset när han var där. Sedan dess har jag haft svårt med sömnen. Jag har dessutom sedan jag startade mitt ena företag 2016 haft svårt för att tacka nej till jobb och jobbat många nätter. Nu är mitt mål åtta timmars sömn per natt minst fem nätter i veckan.
  • kost: det är väl kanske uppenbart, men kosten kommer att läggas om helt och här får fokus ligga på att lära mig att äta 5-6 mål per dag, samt att låta måltiderna ta lång tid. Jag måste även bli bättre på att dricka vatten.
  • motion: jag är bra på att röra på mig tillräckligt redan nu, men jag vill hitta en rutin som fungerar där jag prioriterar motionen framför ex. jobb. Mitt jobb som översättare är så himla stillasittande, så jag behöver få in rörelse både före, under och efter arbetet. Jag vill även börja med funktionell styrketräning igen. Och löpträning! Som jag älskar att springa, få saker gör mig så lycklig som ett riktigt bra löppass.
  • yoga: jag började med yoga via Mary Ochsners app i september 2019 och yogade i princip varje dag fram till december. Det förändrade mitt liv, min ryggsmärta försvann nästan helt och hållet och min andning blev oerhört mycket bättre. Sedan dess har jag inte yogat alls och jag vill tillbaka till att yoga ett pass om dagen igen.
  • pussel: jag älskar att pussla och det ger mig så mycket. Det vill jag ta vara på och ha som något konstant i livet. Det är svårt när det inte finns plats att ha framme, men jag jobbar på det.
  • läsa: sedan jag var liten har jag varit en äkta bokmal, men med arbete och allt annat har tiden för läsning försvunnit. Mitt mål är nu att läsa minst 15 minuter per dag.

Det här innebär också att jag väljer bort en hel del saker och i första hand är det specialsöket med Storma som ryker, samt att jag kommer att ta på mig mindre jobb. Det är jätteroligt att få förfrågningar om att hålla kurser på olika ställen, men varje helg jag åker bort är en helg jag förlorar med Anders, Miranda och mina egna hundar, så det kommer inte att vara med på listan under 2020.

Det här är planen och imorgon ska jag titta på hur jag ska lägga upp planeringen för att det ska bli bra, både på detaljnivå och lite mer grovt planerat. Skojigt!

Vad har jag gett mig in på?

IMG_6322

Jag tyckte jag var smart när jag tog ett steg i taget och bara läste informationen från Capio som gällde fram till operationen femtioelva gånger – inte den som gällde livet efter operationen… Det var fel av mig, kan jag säga. Igår kväll lusläste jag alla dokumenten och framförallt de om kosthållningen veckorna närmast inpå operationen och fram till att jag kan äta ”normalt” igen, vilket kan dröja upp till ett år efter operationen. Jeez… Bilden ovan speglar hur jag kände efter att ha läst alltihop. Egentligen förstår jag vikten av det och att det verkligen är där det stora arbetet börjar och där det kommer att ligga, att jag måste lära om mina taskiga ätmönster och vanor, men ändå. Jag ska äta 5-6 mål om dagen fördelat på tre huvudmål och 2-3 mellanmål, huvudmålen ska ta ca 30 minuter att äta upp, mellanmålen 15-20 minuter, jag kan inte dricka samtidigt som jag äter, utan vätskan ska intas separat, gärna med 30 minuters väntan före och efter maten… Jag kommer inte ha tid att göra annat än att äta och dricka! Hur ska jag få något jobb gjort?! Jag som är runt och gör saker hela dagarna, håller kurser, tränar och motionerar hundar, driver företag… Skulle behöva skriva till typ Hogwarts och be dem om en kurs i mellanmålstrolleri, någon bra trollformel som trollar fram perfekta mellanmål vid lämpliga tidpunkter. Jag kommer att behöva vara strukturerad och planerad in absurdum känner jag, i alla fall till en början. Typ Skalman-style med mat- och sovklocka och verkligen ruta in livet utifrån mina måltider. Måste också skaffa schyssta strategier för att få måltiderna att vara den utsatta tiden – i dagsläget kör jag mest ”fortast vinner” och skyfflar in det som finns på tallriken! Kanske inte någon hållbar strategi med bara 25 % magsäck… Tips mottages gärna på smarta sätt att få måltiderna att ta längre tid, även om jag har en mamma som äter långsammare än de flesta i världen. Jag har en del tankar: sudoku, korsord, läsa en bok, pussla, rita… Vad tror ni?

Ikväll har vi varit och ätit jättegod buffé med finaste vännerna Mackan och Kia, det var alldeles för längesen vi sågs! Det var kanske min sista buffé. Så känner jag med all mat just nu, det är någon slags Farewell Tour jag håller på med. Det är nog en psykologisk grej och jag fattar att det är fjantigt att ”sörja” all mat jag inte kommer att kunna äta, men så är det. Det går säkert över.

Jag har också tänkt mycket på det här med att vara ego. När jag var barn blev jag ofta beskylld för att vara egoistisk, mest för att jag var ensambarn och fick det mesta jag ville ha och för att jag/vi hade hästar. Det där har hängt med mig i alla år och för mig har ego varit ett fult ord, något negativt. Men grejen är att jag känner få som är så o-ego som jag är, helt ärligt. Jag tänker nästan alltid på alla andra före mig själv, vill att alla andra ska ha det bra och ibland blir det så vansinnigt fel. Som de här två dagarna. Jag skulle på fortbildning med hundarna i Örebro, det är egentligen det allra bästa jag vet. Men eftersom Miranda blev ledsen när jag sa att jag skulle åka bort, så tog jag med henne och det har inte gått helt smidigt, kan jag säga. Så jag känner att jag har inte presterat på topp med hundarna och jag har varit grinig och kort mot Miranda för att hon ”stört” min egentid. Det hade helt enkelt varit bättre att vara ”ego” och låtit henne vara kvar hemma. Ett av målen med den här resan är att bli bättre på att ta hand om mig själv, för att kunna ta hand om andra, om inte annat. Pappa sa alltid: ”Hellre äter jag själv än jag ser mina barn svälta”, och det ligger något i det. För om jag inte tar hand om mig själv, så kan jag inte heller ta hand om andra.

Men, träningen idag var också som balsam för själen och jag vill rikta ett stort tack till Elin på Tassa Rätt som stått ut med mig idag, trots att jag stundtals var lite disträ! Vi tar nya tag imorgon. ❤

Också så evigt tacksam över kvällens samtal med kloka, kloka Kia. Hon har väckt tankar hos mig som ska få landa innan jag berättar om dem, men jag känner så innerligt att det är rätt väg för mig. Tack för din vishet. ❤