Inskrivning

Jahopp, då sitter jag på hotellet efter en lång och händelserik dag med många tankar och intryck.

Vi virrade omkring lite i city innan vi hittade en parkering, inte det lättaste med en enorm Toyota Hilux! Haha, jag visste att vi skulle tagit Volvon istället. Sedan gick vi upp och jag skrev in mig, fick en stor bunt papper att fylla i och sedan satte vi oss. Vi är sex stycken som ska opereras imorgon, jag är tvåa ut med operationstid 08:30. Först hade vi informationsmöte med Therese, dietisten, och det var väldigt mycket information. Efter henne kom Karin och berättade om det praktiska som gäller de här dagarna. Det känns väldigt skönt att ha så bra folk omkring mig på den här resan. Efter det träffade jag Ashok, min kirurg. Han är så grym! Jag är väldigt nöjd med mitt val av kirurg redan innan han opererat mig. Jag önskade honom lycka till imorgon och det tyckte han var roligt. =) Därefter fick jag träffa narkosläkaren och han skulle ta blodtrycket. Han satte manschetten utanpå tröjan och jag tyckte det lät som om kardborren skulle slitas isär och POFF!!! Mycket riktigt sprack det och vi fick göra om alltihop… Jösses… Sist ut träffade jag Therese igen och hennes dumma våg sa att jag väger 118,4! =( Så då är jag tillbaka på ruta ett, samma vikt som jag började på hemma för två veckor sedan. Det kändes riktigt skitilla, faktiskt.

8C805BEB-BC96-4F85-9813-CE6E2009BED7

Efter alla möten tog vi bilen ut till Orminge och kollade runt i våra gamla hoods, sedan till hotellet och att baxa in bilen i deras garage var ingen lätt sak! Anders är grym på att köra bil, om jag någonsin glömmer att säga det. Sedan gick vi till SF Bokhandeln i Gamla Stan och tillbaka. Det var skönt med frisk luft, men det känns alltid konstigt att gå promenader utan hundarna! Vi ringde och sa god natt till Miranda. Nu kan vi slappa och kolla på teve tills vi somnar och sedan är det snart dags…

Dan före dan före dan…

Imorgon åker vi. Det känns helt overkligt. De ringde från Capio idag och sa att proverna var okej och att operationen kan genomföras som planerat. Det var skönt att höra, är så trött på min kassa sköldkörtel, så det hade inte förvånat mig om den ställt till det för mig.

Jag är väldigt glad att Anders följer med upp och är med mig imorgon och stannar tills jag är ordentligt vaken på onsdag. Jag avskyr sjukhus och blir lätt stressad i den miljön, så han får vara med och lyssna på all information som jag behöver ha. Snacka om att vi är varandras raka motsatser, han kan nog knappt stava till stressad…

Idag var jag iväg och tränade med alla hundarna för fantastiska Heléne på High 5, dit jag försöker åka varannan vecka. Det gick helt okej, jag har inte lagt ner tillräckligt mycket tid på träningen på sistone och då får man det man får. Heléne var snäll nog att säga att vi gjort framsteg i alla fall, och många nya och bra tankar dök upp idag.

Nu på kvällen var jag iväg och höll min sista kurs på två veckor och när jag kom hem hade jobben med deadline 7/3 flyttats fram till 17/3, så plötsligt är allt klart och redo för några dagars ledighet. Jag kommer ändå att ta med mig datorn, så jag kan jobba lite om jag får långtråkigt på sjukhuset… Busigt, va? Jag ska ladda hem någon riktigt bra ljudbok också.

Imorgon bitti kör Anders in Miranda till Erik och Margarita och så kör vi hundarna till svärmor och svärfar. Vilken tur att vi har så underbara människor som hjälper oss den här veckan, jag hade verkligen inte velat åka upp helt själv. ❤

Listor.

Nu är det inte många dagar kvar! Två dagar hemma, en dag i Stockholm och sedan är det onsdag! Jösses, vad fort det har gått. Jag förstår varför landstingen ofta vill att förberedelseperioden ska ta längre tid, men för mig tror jag det här är bättre.

Nästan varje dag kommer jag på saker som jag inte kommer att sakna med att vara så här stor och jag tänkte sammanfatta både det och sådant jag kommer att sakna (om något). Listorna är på intet sätt fullständiga eller absoluta.

Saker jag inte kommer att sakna:

  • att känna magen ta i när jag ska in i duschen hemma
  • gropen i madrassen när jag sovit
  • att behöva vicka mig ner i stolarna på bion
  • att känna mig för stor för bilsätena/skav på bilklädseln
  • hål i ALLA jeans på insidan av låren
  • brännande skavsår på insidan av låren om jag mot förmodan skulle ha kjol
  • att inte kunna köpa ett par snygga hundförarbyxor (eller vilka kläder som helst…)
  • att ”spilla över” min plats på flyget (inte för att jag flyger särskilt ofta)
  • att bli ledsen när jag ser mig i skyltfönster eller speglar eller fönster
  • att hata att se kort på mig själv i helkropp
  • att inte vilja vara med på kort med min man och dotter och våra hundar
  • att inte orka göra alla saker jag vill göra
  • att ha ont i rygg och knän
  • att inte våga hoppa i Mirandas studsmatta
  • att inte kunna/våga klättra upp i Mirandas loftsäng
  • att inte kunna boka ridsemestrar åt oss för att de ofta ha 90 kilo som maxvikt
  • att ljuga om min vikt för att kunna boka vår bröllopsresa 2013 (kapade 5 kilo för att få åka på ridsemester)
  • att vara rädd för att saker ska gå sönder om jag sätter mig/ställer mig på dem
  • tresiffrigt på vågen

 

Saker jag kommer att sakna:

  • att äta tills jag storknar
  • att inte kunna dricka läsk till maten ibland

 

Tja, det var ju en ganska målande beskrivning av förändringen jag står inför. Inte direkt svårt att gissa om jag tycker det är värt det. Men det är ändå bra för mig att påminna mig om, för ibland kan jag bli lite hysterisk över de två sakerna längst ner och det säger väl egentligen bara något om hur skruvat mitt ätmönster varit och hur stor betydelse jag har låtit det få. Jag äter när jag är ledsen, när jag är glad, när jag är arg, you name it. Dags att byta ut det mot meningsfulla saker istället och lära mig att njuta av små mängder gott när jag väl äter dem, för jag kan ärligt säga att jag inte direkt känner efter i dagsläget.

Igår handlade vi allt till maten vid hemkomsten. Dels blev det en hel del yoghurt, kvarg, blåbärssoppa och kräm, dels en hel del till de soppor jag ska koka och ha i frysen som mat. Bäst att det är klart innan vi åker på tisdag, så inte jag eller Anders måste stå och laga mat när jag precis kommer hem. Det står att jag ska äta flytande kost i 7-10 dagar, 5-6 mål per dag. Som tur var så är jag duktig på att äta samma sak förhållandevis ofta. När jag bodde i England 2002 levde jag på kokt pasta med smör till både lunch och middag i över en månad… =D

the-gentlemen (1)

Och Charlie-boy var ju LYSANDE i The Gentlemen, precis som övriga i ensemblen och jag lägger ytterligare en Guy Richie-film till listan av favoritfilmer. ”Calm the Ph-uc down.”

Kuligt!

Nu har jag överlevt snart tre dagar med LCD och det går över förväntan. Första frukosten var ju en katastrof, men med tre msk sockerfritt äppelmos och mängder med kanel går den ner! Om jag äter långsamt, så det får jag ju träna på nu. Den första shaken var heller ingen hit, men nu vet jag att jag vill ha 3 dl vatten att blanda i och då går den ner av bara farten. Jag har nu provat alla ”maträtterna” och de är helt okej alla tre, ingen sticker ut som någon kulinarisk sensation. Anders har fått två utskällningar, annars tycker jag att jag har varit ganska trevlig. Vi får se vad min vän Lena säger när hon åker hem på söndag… =)

Jag följer ganska många andra i samma situation på Instagram och där såg jag en som hade kulor i två glasburkar och flyttade över vartefter kilona försvann. Så igår var jag inne i stan och köpte 40 kulor, som förhoppningsvis ska flyttas från den vänstra burken till den högra.

IMG_6454

Idag ringde de från Capio CFTK och meddelade att mina provsvar hade kommit. Tyvärr spökade mina sköldkörtelprover (jag har hypotyreos) och jag måste tydligen ta nya prover, då de vill kolla fler värden. Jag hoppas verkligen att den här jäkla sjukdomen inte ska sätta käppar i hjulet för min operation, nu när jag är så nära! Jag hoppas på det bästa, papper kommer i början av veckan och sedan får jag ta prover snarast möjligt.

Nu är nästan alla mina kurser avslutade, jag har två kvar på onsdag, sedan blir det lite glesare om dagarna. Jag har iofs en hel del översättningsjobb att få klart före operationen, men jag har inte tagit på mig några nya jobb och det är ju ett framsteg!

LCD, dag 1

Det här inlägget är väldigt naket, både själsligt och kroppsligt, så läs inte vidare om du är känsligt lagd.

Idag var det så dags, både för vägning, mätning och LCD-kost. Jag har inte vägt mig sedan jag var hos plastikkirurgen (120 kg) och igår började jag noja över att jag kanske gått upp ännu mer (pga Farewell Tour till mat…) och att jag skulle tvingas ringa Capio och erkänna det. Att operationen kanske skulle behöva flyttas fram för att jag skulle hinna gå ner mer. Ni hör ju, det var hjärnspöken all over the place. Jag undrade ju igår om jag skulle vakna med mer jävlaranamma och det gjorde jag inte, men det kom när jag ställde mig på vågen!

Vikt: 118,6 (-1,4 kg sedan 191217)                       BMI: 40,6

Byst: 122 cm (kommer inte att ändras så mkt, pga fejk)

Midja: 115 cm

Mage: 126,5 cm

Rumpa: 133 cm (släng er i väggen, Beyoncé och Kim Kardashian!)

Lår: 76 cm

Vad: 45,5 cm

Överarm: 42 cm

Underarm: 32 cm

IMG_6430

Sjuk tanke att jag aldrig mer kommer att väga såhär mycket! Bra, men ändå en märklig tanke. Men det är inte roligt att se bilderna! Det är bara för att ha att jämföra med sedan, det är en fruktansvärt jobbig känsla att lägga upp dem nu.

Resten av dagen gick inte som planerat. Jag började med ”gröten” från iTrim och om jag inte haft bråttom iväg så hade jag nog kunnat få i mig den, men det gick inte. Så till frukost blev det en kopp te och vatten. Jag skulle iväg och träna med hundarna, men bilen betedde sig märkligt så fort vi kom ut på motorvägen, så jag ställde in träningen och åkte till Eva i Åby för att bli upphämtad. Mejlade Calle på Askling och bad att få hämta nya bilen idag, vilket gick bra. Hos Eva gav jag mig först på en blåbärsshake och den var… Blä! Den blev lite bättre när jag hade i mer vatten än vad som stod på påsen. Sedan kom Anders och vi åkte och hämtade nya bilen. Jag bara älskar den! Rue heter hon, efter Rue i ”Hunger Games”. =)

IMG_6394

Till lunch blev det paella och den var helt okej, faktiskt. Den ska jag nog stå ut med att äta fler gånger. Passade på att jobba en del innan det var dags för kvällens kurser, tyvärr hamnade dataväskan med min andra shake i fel bil och jag fick klara mig utan mitt andra mellanmål. Jag ska bättra mig imorgon.

När jag kom hem efter kurserna, hungrig och med lågt blodsocker – då stod Anders och lagade en köttfärssås som doftade himmelskt! Gissa om han fick sig en avhyvling som hette duga… Jag gjorde i ordning min svamppasta från Modifast och den var också helt okej, så det hela känns ju lite lovande. Jag måste dricka mer vatten imorgon, bara fått i mig ca 7,5 dl idag.

Så här dags om två veckor är jag nyopererad. Det är märkligt.

 

Mumsigt!

Idag var jag och hämtade ut min mat för de kommande två veckorna. Två veckor! Det betyder att det är två veckor till operation!!! Galet! Men jag undrar: varför är jag så knäpp att jag nu börjar läsa om problem och komplikationer som andra haft under och efter sina operationer? Sadist? Eller är det en naturlig del av resan, tro? Mamma frågade igår om jag inte ville ändra mig och avboka operationen. Vissa stunder skulle jag helt klart vilja det, jag är inte särskilt förtjust i tanken på att bli sövd och allt runtomkring en operation. Men vad skulle hända då? Jag skulle snart vara här igen och det vill jag verkligen inte. Så, det får bära eller brista, om två veckor är det dags. Punkt. Nu ska jag försöka tänka positivt istället för att gräva ner mig.

Var också och tog blodprover inför operationen och jag brukar vara svårstucken, men idag lyckades de på första försöket. Det var skönt att få det avklarat. Det som gör mest ont är ju att få av det jäkla plåstret som de TEJPAR fast i armen på en! Efter många år med hypotyreos är jag i och för sig van, jag tror rekordet var en kvinna som stack sju (!!!) gånger innan hon hittade något kärl som funkade. Då såg jag nästan ut som en voodoo-docka efteråt!

IMG_6377

Ikväll är det ”sista måltiden” hemma hos svärmor och svärfar, som dessutom kommer att hjälpa till med hundarna när jag är iväg för operationen. Det tackar vi allra ödmjukast för! Vi ska göra våfflor ikväll och sedan är det dags att gå över på LCD och regelbundna måltider. Heja!

”Don’t you wanna get away from the same old part you gotta play

Cause I got what you need, so come with me and take the ride

It’ll take you to the other side” – ”The Other Side”, Hugh Jackman and Zac Efron, ”The Greatest Showman”, 2017

Say hello to my little friend…

IMG_6358

Nu är den här! Visst är den alldeles underbar?! Jag började med en kort promenad med Leeloo och Buffy och provade alla funktioner jag kunde komma på. Det var himla skönt att komma ut i friska luften och rena semestern med bara två hundar istället för alla fyra! Väl hemma ställde jag in allt annat, bl.a. vattenpåminnelserna. Tanken med den här klockan är att jag ska ha den dygnet runt för att få ut all information jag vill ha. Det svåra blir när jag sover, jag sover nämligen aldrig med något mer på mig än vigselringen (för mycket information, jag vet!!!) och tycker inte om saker som sitter åt. Men jag ska i alla fall ge det ett ordentligt försök.

Tog ett sista besök på Pizza Hut idag, det vete katten om jag någonsin kommer att kunna äta igen. Men cheesy crust smakade gott en sista gång. =)

Jag har laddat hem Baribuddy-appen som ska följa mig under den här perioden. Det är en hel del att sätta sig in i, men det är samtidigt en väldigt spännande och intressant resa jag får göra. Det verkar vara en väldigt bra och omfattande app, utvecklad för överviktsopererade personer. Däremot tycker jag att det här med vitaminer verkar vara en djungel! Man måste äta vitaminer dagligen resten av livet som överviktsopererad (hemska tanke! ;)) och vad jag har förstått ska man få det utskrivet på recept, men om man vill ha en annan sort så får man bekosta det själv. De första två veckorna efter operationen ska jag bara äta flytande kost och då fanns det ett pulver man kunde ta istället. På tal om det: bomba mig med recept på goda soppor! Jag är KASS på soppor och framförallt helt släta soppor som jag måste äta. Det är mycket med det jordiska. ❤

Det var på tiden.

Nu har jag äntligen kommit till skott och valt ny träningsklocka! I flera månader har jag velat och jämfört mellan olika Garmin och Suunto-modeller utan att bli klokare. Slutligen föll valet på en Garmin Venu och det som blev avgörande var modellens många hälsoparametrar, bl.a. sömnanalys och påminnelser om att dricka vatten, vilket jag som sagt är dålig på. Sedan har den pulsmätning vid handleden och det är viktigt för mig, samt att jag kan lägga upp intervallpass utifrån olika pulszoner. Det blir nog kanon! Anders får ärva min Garmin Forerunner 35, mest för stegräkning och som kamrat under löppass framöver.

Garmin Venu

Jag ska hämta ut klockan imorgon och från och med måndag ska den och mina supersköna Hoka One One Challenger ATR hänga med mig på pulspromenader dagligen.  Jag hoppas orka hålla igång med träningen under LCD-veckorna och att jag kommer igång så fort som möjligt efter operationen. Det är inte långt kvar nu…

Vi var och tittade på ny bil igår, ringde och bokade den idag och skriver papper på den på måndag. Det är en stor investering, men den bil jag har idag håller inte för vägarna här och den nya kommer att passa oss perfekt!

Jag lyssnar just nu på ”Fallet Thomas Quick – Att skapa en seriemördare” av Hannes Råstam. Vilken sjuk historia, Sveriges största rättsskandal genom tiderna. Det är helt obegripligt hur det kunde få gå till på det sättet, att så många var inblandade. Fruktansvärt. Och bland det värsta är alla de riktiga mördare som kommit undan tack vare Quicks erkännanden. Jag kan även rekommendera filmen med Jonas Karlsson och Alba August, den såg vi förra helgen.

Poughkeepsie!

https://allymcbeal.fandom.com/wiki/John_Cage

Min bästa vän sa en gång att jag har aktivitetstourettes och det är i all ärlighet en ganska träffande beskrivning. Jag tycker om att ha mycket att göra, jag är van vid att ha mycket att göra. Efter att ha vuxit upp på en hästgård och hållit på med hästar hela livet så är jag van vid två saker: det finns alltid något att göra och det finns alltid några vars behov går före mina egna. Båda delarna lever kvar i mig trots att jag inte längre håller på med hästar.

När hon sa just ‘aktivitetstourettes’ så tänkte jag direkt på John Cage, briljant porträtterad av Peter MacNicol, i teveserien Ally McBeal, om någon minns den. Jag älskade allt med den serien och framförallt John med sin tourettes, som får honom att utropa ”Poughkeepsie!” och andra skojigheter i tid och otid.

Anyhow, jag skriker inte ut saker i tid och otid, men jag har en förmåga att dra igång        1 000 projekt och hoppa på utbildningar och andra saker hela tiden. Allt sådant är väldigt roligt och givande, men jag är dålig på att se till att det finns en balans mellan jobb (jag driver två företag), hobby, familj och återhämtning. I slutändan blir många saker halvdant gjorda, eftersom jag precis som alla andra bara får 24 timmar per dygn (även om vissa tror att jag har fler…). Det är ingen rolig känsla och när jag börjar bli mer ärlig mot mig själv så innebär en hel del av sakerna en mental stress för mig och det är verkligen inte bra.

För mig är den här resan en omstart på alla plan, där jag ska lära mig att ta hand om mig själv och se till att jag mår bra. För att åstadkomma det behöver jag rensa bort sådant som gör mig stressad eller inte ger mig tillräckligt för tiden det tar upp. Nedan kommer min nya prioriteringslista (som den ser ut i mitt huvud idag):

  • familj: jag ska bli bättre på att hålla helgerna och resorna rena från jobb. Det är en av nackdelarna med att vara egenföretagare och frilansare – jag kan jobba närsomhelst och varsomhelst och det har jag gjort hittills. Men jag vill kunna umgås med Anders och Miranda fredag-söndag utan att sitta och jobba några timmar här och där.
  • hundarna: jag vill bli bättre på att fokusera vår träning så att den blir effektiv och rolig, samt se till att alla fyra får det de behöver i träningsväg. Bli mer strukturerad, planera och utvärdera bättre. Jag kommer att lägga vårt fokus på lydnad, spår och apportering, samt en del nose work.
  • sömn: min pappa fick cancer första gången 2009/2010. Fram till att han gick bort i december 2015 sov jag med mobilen på intill sängen för att kunna svara om han behövde hjälp med något, eller om de ringde från sjukhuset när han var där. Sedan dess har jag haft svårt med sömnen. Jag har dessutom sedan jag startade mitt ena företag 2016 haft svårt för att tacka nej till jobb och jobbat många nätter. Nu är mitt mål åtta timmars sömn per natt minst fem nätter i veckan.
  • kost: det är väl kanske uppenbart, men kosten kommer att läggas om helt och här får fokus ligga på att lära mig att äta 5-6 mål per dag, samt att låta måltiderna ta lång tid. Jag måste även bli bättre på att dricka vatten.
  • motion: jag är bra på att röra på mig tillräckligt redan nu, men jag vill hitta en rutin som fungerar där jag prioriterar motionen framför ex. jobb. Mitt jobb som översättare är så himla stillasittande, så jag behöver få in rörelse både före, under och efter arbetet. Jag vill även börja med funktionell styrketräning igen. Och löpträning! Som jag älskar att springa, få saker gör mig så lycklig som ett riktigt bra löppass.
  • yoga: jag började med yoga via Mary Ochsners app i september 2019 och yogade i princip varje dag fram till december. Det förändrade mitt liv, min ryggsmärta försvann nästan helt och hållet och min andning blev oerhört mycket bättre. Sedan dess har jag inte yogat alls och jag vill tillbaka till att yoga ett pass om dagen igen.
  • pussel: jag älskar att pussla och det ger mig så mycket. Det vill jag ta vara på och ha som något konstant i livet. Det är svårt när det inte finns plats att ha framme, men jag jobbar på det.
  • läsa: sedan jag var liten har jag varit en äkta bokmal, men med arbete och allt annat har tiden för läsning försvunnit. Mitt mål är nu att läsa minst 15 minuter per dag.

Det här innebär också att jag väljer bort en hel del saker och i första hand är det specialsöket med Storma som ryker, samt att jag kommer att ta på mig mindre jobb. Det är jätteroligt att få förfrågningar om att hålla kurser på olika ställen, men varje helg jag åker bort är en helg jag förlorar med Anders, Miranda och mina egna hundar, så det kommer inte att vara med på listan under 2020.

Det här är planen och imorgon ska jag titta på hur jag ska lägga upp planeringen för att det ska bli bra, både på detaljnivå och lite mer grovt planerat. Skojigt!

LCD-shopping!

Jaha, då börjar det dra ihop sig till fasta och det är dags att beställa ”maten”.

Två veckor före operationen måste jag gå på LCD-kost (low calorie diet) för att underlätta inför operationen, särskilt för levern. Under de två veckorna ska jag äta 800-1 200 kcal/dag och inte mer än enstaka grönsaker. De jag har pratat med har sagt att detta varit det jobbigaste med hela proceduren, så det är inget jag ser fram emot. Nog för att jag har provat de flesta dieter, men jag har aldrig ätit pulverdieter och har inte så stora förhoppningar om kulinariska underverk… Jag ska äta fem mål om dagen, något jag är usel på i dagsläget, och dricka minst två liter vatten om dagen, ytterligare något jag är usel på!

På den positiva sidan: jag behöver inte fundera på vad jag ska äta och jag fick idag klartecken från Capios dietist att jag får ha lite mjölk i mitt te, något jag oroat mig mycket över… Jag dricker kanske två stora muggar om dagen och te utan mjölk är bland det sorgligaste som finns. =)

Nedan kommer bilder på min shoppingkorg från iTrim och Modifast, tillika min föda de kommande veckorna! Jag har försökt få till variation och tuggmotstånd, och upplägget är som följer:

Frukost: iTrim gröt äpple och kanel (med minimjölk pga VLCD)

Mellanmål: Modifast shake blåbär/tropisk/hallon

Lunch: iTrim paella/Modifast svamppasta/Modifast curry med nudlar

Mellanmål: Modifast shake blåbär/tropisk/hallon

Middag: iTrim paella/Modifast svamppasta/Modifast curry med nudlar

Smaskens, eller hur?! =) Jag räknar inte med att vara överdrivet trevlig under de här två veckorna, men jag ska göra mitt bästa. ❤