Första dygnen hemma.

Jag har nu varit hemma i fyra dagar och jag är på dag 5 post-op. Det har gått över förväntan och idag är jag så oförskämt pigg att det är pinsamt.

En stor del i hela den här grejen är ju att lägga om hela mitt liv med fokus på välmående och återhämtning, något som jag slarvat med de senaste 10 åren. En av mina parametrar är antal steg per dag och där hade jag förut 12 000 som mål, då det har visat sig ha en bättre effekt när det gäller fettförbränning. Men eftersom jag är hyfsat nyopererad har jag nu sänkt till 5 000 steg/dag. Idag började jag med att gå med Harry och Storma i 30 minuter direkt på morgonen och sedan gick jag och Miranda med Leeloo och Buffy på eftermiddagen. I övrigt har jag rört mig en del hemma. Nu visar klockan över 13 000 steg! Då måste den ju mäta typ myrsteg? Jag brukar knappt komma upp i 12 000 steg i vanliga fall. Måste testa imorgon med och se om det verkligen stämmer. Dock var det väldigt skönt med en tidig morgonpromenad! Och vilken semester att bara gå med två hundar åt gången. =)

Måste kämpa på bättre med vattnet! Trots att jag har smaksatt det så jag tycker det är gott, så är det svårt att få i en liter. Det är ju lite meckigt när det måste drickas med 30 minuters buffert före och efter mat… IMG_6772

Pratade med Capio idag eftersom jag mejlat in frågor, ffa om den här jäkla bröstbrännan som höll på att ta kål på mig idag. Jag fick rekommendationen att öka dosen och ta två gånger om dagen i en vecka istället för en om dagen. Jag håller tummarna för att det hjälper, för det är ingen rolig smärta när den håller i sig hela dagen. Att promenera flera gånger per dag istället för en enda lång är säkert också ett vinnande koncept.

På förmiddagen var jag hos bästa Sanna och fixade till mina naglar. Jag tog bort min förstärkning inför operationen och utan den överlever mina naglar inte särskilt länge, så nu är de kortare än kortast. Hade ingen direkt idé på vad jag skulle göra, men det blev en symbol för att jag lever på hoppet att detta går vägen: grodor! Jag som är livrädd för grodor!

IMG_6774

Frös in morotssoppan och gjorde svampsoppa efter recept i BariBuddy. Jag har varit på väg att köpa färdig svampsoppa i kyldisken, men jag ska ju ändå bli bättre på det här med att laga mat, så varför inte börja direkt? Jag tyckte inte den blev så jättegod, dock… Imorgon ska jag testa Godings recept på fisksoppa som en i vår grupp rekommenderade. Men snart är det torsdag, hörni… POTATISMOS!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Kuligt!

Nu har jag överlevt snart tre dagar med LCD och det går över förväntan. Första frukosten var ju en katastrof, men med tre msk sockerfritt äppelmos och mängder med kanel går den ner! Om jag äter långsamt, så det får jag ju träna på nu. Den första shaken var heller ingen hit, men nu vet jag att jag vill ha 3 dl vatten att blanda i och då går den ner av bara farten. Jag har nu provat alla ”maträtterna” och de är helt okej alla tre, ingen sticker ut som någon kulinarisk sensation. Anders har fått två utskällningar, annars tycker jag att jag har varit ganska trevlig. Vi får se vad min vän Lena säger när hon åker hem på söndag… =)

Jag följer ganska många andra i samma situation på Instagram och där såg jag en som hade kulor i två glasburkar och flyttade över vartefter kilona försvann. Så igår var jag inne i stan och köpte 40 kulor, som förhoppningsvis ska flyttas från den vänstra burken till den högra.

IMG_6454

Idag ringde de från Capio CFTK och meddelade att mina provsvar hade kommit. Tyvärr spökade mina sköldkörtelprover (jag har hypotyreos) och jag måste tydligen ta nya prover, då de vill kolla fler värden. Jag hoppas verkligen att den här jäkla sjukdomen inte ska sätta käppar i hjulet för min operation, nu när jag är så nära! Jag hoppas på det bästa, papper kommer i början av veckan och sedan får jag ta prover snarast möjligt.

Nu är nästan alla mina kurser avslutade, jag har två kvar på onsdag, sedan blir det lite glesare om dagarna. Jag har iofs en hel del översättningsjobb att få klart före operationen, men jag har inte tagit på mig några nya jobb och det är ju ett framsteg!

LCD, dag 1

Det här inlägget är väldigt naket, både själsligt och kroppsligt, så läs inte vidare om du är känsligt lagd.

Idag var det så dags, både för vägning, mätning och LCD-kost. Jag har inte vägt mig sedan jag var hos plastikkirurgen (120 kg) och igår började jag noja över att jag kanske gått upp ännu mer (pga Farewell Tour till mat…) och att jag skulle tvingas ringa Capio och erkänna det. Att operationen kanske skulle behöva flyttas fram för att jag skulle hinna gå ner mer. Ni hör ju, det var hjärnspöken all over the place. Jag undrade ju igår om jag skulle vakna med mer jävlaranamma och det gjorde jag inte, men det kom när jag ställde mig på vågen!

Vikt: 118,6 (-1,4 kg sedan 191217)                       BMI: 40,6

Byst: 122 cm (kommer inte att ändras så mkt, pga fejk)

Midja: 115 cm

Mage: 126,5 cm

Rumpa: 133 cm (släng er i väggen, Beyoncé och Kim Kardashian!)

Lår: 76 cm

Vad: 45,5 cm

Överarm: 42 cm

Underarm: 32 cm

IMG_6430

Sjuk tanke att jag aldrig mer kommer att väga såhär mycket! Bra, men ändå en märklig tanke. Men det är inte roligt att se bilderna! Det är bara för att ha att jämföra med sedan, det är en fruktansvärt jobbig känsla att lägga upp dem nu.

Resten av dagen gick inte som planerat. Jag började med ”gröten” från iTrim och om jag inte haft bråttom iväg så hade jag nog kunnat få i mig den, men det gick inte. Så till frukost blev det en kopp te och vatten. Jag skulle iväg och träna med hundarna, men bilen betedde sig märkligt så fort vi kom ut på motorvägen, så jag ställde in träningen och åkte till Eva i Åby för att bli upphämtad. Mejlade Calle på Askling och bad att få hämta nya bilen idag, vilket gick bra. Hos Eva gav jag mig först på en blåbärsshake och den var… Blä! Den blev lite bättre när jag hade i mer vatten än vad som stod på påsen. Sedan kom Anders och vi åkte och hämtade nya bilen. Jag bara älskar den! Rue heter hon, efter Rue i ”Hunger Games”. =)

IMG_6394

Till lunch blev det paella och den var helt okej, faktiskt. Den ska jag nog stå ut med att äta fler gånger. Passade på att jobba en del innan det var dags för kvällens kurser, tyvärr hamnade dataväskan med min andra shake i fel bil och jag fick klara mig utan mitt andra mellanmål. Jag ska bättra mig imorgon.

När jag kom hem efter kurserna, hungrig och med lågt blodsocker – då stod Anders och lagade en köttfärssås som doftade himmelskt! Gissa om han fick sig en avhyvling som hette duga… Jag gjorde i ordning min svamppasta från Modifast och den var också helt okej, så det hela känns ju lite lovande. Jag måste dricka mer vatten imorgon, bara fått i mig ca 7,5 dl idag.

Så här dags om två veckor är jag nyopererad. Det är märkligt.

 

Mumsigt!

Idag var jag och hämtade ut min mat för de kommande två veckorna. Två veckor! Det betyder att det är två veckor till operation!!! Galet! Men jag undrar: varför är jag så knäpp att jag nu börjar läsa om problem och komplikationer som andra haft under och efter sina operationer? Sadist? Eller är det en naturlig del av resan, tro? Mamma frågade igår om jag inte ville ändra mig och avboka operationen. Vissa stunder skulle jag helt klart vilja det, jag är inte särskilt förtjust i tanken på att bli sövd och allt runtomkring en operation. Men vad skulle hända då? Jag skulle snart vara här igen och det vill jag verkligen inte. Så, det får bära eller brista, om två veckor är det dags. Punkt. Nu ska jag försöka tänka positivt istället för att gräva ner mig.

Var också och tog blodprover inför operationen och jag brukar vara svårstucken, men idag lyckades de på första försöket. Det var skönt att få det avklarat. Det som gör mest ont är ju att få av det jäkla plåstret som de TEJPAR fast i armen på en! Efter många år med hypotyreos är jag i och för sig van, jag tror rekordet var en kvinna som stack sju (!!!) gånger innan hon hittade något kärl som funkade. Då såg jag nästan ut som en voodoo-docka efteråt!

IMG_6377

Ikväll är det ”sista måltiden” hemma hos svärmor och svärfar, som dessutom kommer att hjälpa till med hundarna när jag är iväg för operationen. Det tackar vi allra ödmjukast för! Vi ska göra våfflor ikväll och sedan är det dags att gå över på LCD och regelbundna måltider. Heja!

”Don’t you wanna get away from the same old part you gotta play

Cause I got what you need, so come with me and take the ride

It’ll take you to the other side” – ”The Other Side”, Hugh Jackman and Zac Efron, ”The Greatest Showman”, 2017

Say hello to my little friend…

IMG_6358

Nu är den här! Visst är den alldeles underbar?! Jag började med en kort promenad med Leeloo och Buffy och provade alla funktioner jag kunde komma på. Det var himla skönt att komma ut i friska luften och rena semestern med bara två hundar istället för alla fyra! Väl hemma ställde jag in allt annat, bl.a. vattenpåminnelserna. Tanken med den här klockan är att jag ska ha den dygnet runt för att få ut all information jag vill ha. Det svåra blir när jag sover, jag sover nämligen aldrig med något mer på mig än vigselringen (för mycket information, jag vet!!!) och tycker inte om saker som sitter åt. Men jag ska i alla fall ge det ett ordentligt försök.

Tog ett sista besök på Pizza Hut idag, det vete katten om jag någonsin kommer att kunna äta igen. Men cheesy crust smakade gott en sista gång. =)

Jag har laddat hem Baribuddy-appen som ska följa mig under den här perioden. Det är en hel del att sätta sig in i, men det är samtidigt en väldigt spännande och intressant resa jag får göra. Det verkar vara en väldigt bra och omfattande app, utvecklad för överviktsopererade personer. Däremot tycker jag att det här med vitaminer verkar vara en djungel! Man måste äta vitaminer dagligen resten av livet som överviktsopererad (hemska tanke! ;)) och vad jag har förstått ska man få det utskrivet på recept, men om man vill ha en annan sort så får man bekosta det själv. De första två veckorna efter operationen ska jag bara äta flytande kost och då fanns det ett pulver man kunde ta istället. På tal om det: bomba mig med recept på goda soppor! Jag är KASS på soppor och framförallt helt släta soppor som jag måste äta. Det är mycket med det jordiska. ❤

LCD-shopping!

Jaha, då börjar det dra ihop sig till fasta och det är dags att beställa ”maten”.

Två veckor före operationen måste jag gå på LCD-kost (low calorie diet) för att underlätta inför operationen, särskilt för levern. Under de två veckorna ska jag äta 800-1 200 kcal/dag och inte mer än enstaka grönsaker. De jag har pratat med har sagt att detta varit det jobbigaste med hela proceduren, så det är inget jag ser fram emot. Nog för att jag har provat de flesta dieter, men jag har aldrig ätit pulverdieter och har inte så stora förhoppningar om kulinariska underverk… Jag ska äta fem mål om dagen, något jag är usel på i dagsläget, och dricka minst två liter vatten om dagen, ytterligare något jag är usel på!

På den positiva sidan: jag behöver inte fundera på vad jag ska äta och jag fick idag klartecken från Capios dietist att jag får ha lite mjölk i mitt te, något jag oroat mig mycket över… Jag dricker kanske två stora muggar om dagen och te utan mjölk är bland det sorgligaste som finns. =)

Nedan kommer bilder på min shoppingkorg från iTrim och Modifast, tillika min föda de kommande veckorna! Jag har försökt få till variation och tuggmotstånd, och upplägget är som följer:

Frukost: iTrim gröt äpple och kanel (med minimjölk pga VLCD)

Mellanmål: Modifast shake blåbär/tropisk/hallon

Lunch: iTrim paella/Modifast svamppasta/Modifast curry med nudlar

Mellanmål: Modifast shake blåbär/tropisk/hallon

Middag: iTrim paella/Modifast svamppasta/Modifast curry med nudlar

Smaskens, eller hur?! =) Jag räknar inte med att vara överdrivet trevlig under de här två veckorna, men jag ska göra mitt bästa. ❤

Vad har jag gett mig in på?

IMG_6322

Jag tyckte jag var smart när jag tog ett steg i taget och bara läste informationen från Capio som gällde fram till operationen femtioelva gånger – inte den som gällde livet efter operationen… Det var fel av mig, kan jag säga. Igår kväll lusläste jag alla dokumenten och framförallt de om kosthållningen veckorna närmast inpå operationen och fram till att jag kan äta ”normalt” igen, vilket kan dröja upp till ett år efter operationen. Jeez… Bilden ovan speglar hur jag kände efter att ha läst alltihop. Egentligen förstår jag vikten av det och att det verkligen är där det stora arbetet börjar och där det kommer att ligga, att jag måste lära om mina taskiga ätmönster och vanor, men ändå. Jag ska äta 5-6 mål om dagen fördelat på tre huvudmål och 2-3 mellanmål, huvudmålen ska ta ca 30 minuter att äta upp, mellanmålen 15-20 minuter, jag kan inte dricka samtidigt som jag äter, utan vätskan ska intas separat, gärna med 30 minuters väntan före och efter maten… Jag kommer inte ha tid att göra annat än att äta och dricka! Hur ska jag få något jobb gjort?! Jag som är runt och gör saker hela dagarna, håller kurser, tränar och motionerar hundar, driver företag… Skulle behöva skriva till typ Hogwarts och be dem om en kurs i mellanmålstrolleri, någon bra trollformel som trollar fram perfekta mellanmål vid lämpliga tidpunkter. Jag kommer att behöva vara strukturerad och planerad in absurdum känner jag, i alla fall till en början. Typ Skalman-style med mat- och sovklocka och verkligen ruta in livet utifrån mina måltider. Måste också skaffa schyssta strategier för att få måltiderna att vara den utsatta tiden – i dagsläget kör jag mest ”fortast vinner” och skyfflar in det som finns på tallriken! Kanske inte någon hållbar strategi med bara 25 % magsäck… Tips mottages gärna på smarta sätt att få måltiderna att ta längre tid, även om jag har en mamma som äter långsammare än de flesta i världen. Jag har en del tankar: sudoku, korsord, läsa en bok, pussla, rita… Vad tror ni?

Ikväll har vi varit och ätit jättegod buffé med finaste vännerna Mackan och Kia, det var alldeles för längesen vi sågs! Det var kanske min sista buffé. Så känner jag med all mat just nu, det är någon slags Farewell Tour jag håller på med. Det är nog en psykologisk grej och jag fattar att det är fjantigt att ”sörja” all mat jag inte kommer att kunna äta, men så är det. Det går säkert över.

Jag har också tänkt mycket på det här med att vara ego. När jag var barn blev jag ofta beskylld för att vara egoistisk, mest för att jag var ensambarn och fick det mesta jag ville ha och för att jag/vi hade hästar. Det där har hängt med mig i alla år och för mig har ego varit ett fult ord, något negativt. Men grejen är att jag känner få som är så o-ego som jag är, helt ärligt. Jag tänker nästan alltid på alla andra före mig själv, vill att alla andra ska ha det bra och ibland blir det så vansinnigt fel. Som de här två dagarna. Jag skulle på fortbildning med hundarna i Örebro, det är egentligen det allra bästa jag vet. Men eftersom Miranda blev ledsen när jag sa att jag skulle åka bort, så tog jag med henne och det har inte gått helt smidigt, kan jag säga. Så jag känner att jag har inte presterat på topp med hundarna och jag har varit grinig och kort mot Miranda för att hon ”stört” min egentid. Det hade helt enkelt varit bättre att vara ”ego” och låtit henne vara kvar hemma. Ett av målen med den här resan är att bli bättre på att ta hand om mig själv, för att kunna ta hand om andra, om inte annat. Pappa sa alltid: ”Hellre äter jag själv än jag ser mina barn svälta”, och det ligger något i det. För om jag inte tar hand om mig själv, så kan jag inte heller ta hand om andra.

Men, träningen idag var också som balsam för själen och jag vill rikta ett stort tack till Elin på Tassa Rätt som stått ut med mig idag, trots att jag stundtals var lite disträ! Vi tar nya tag imorgon. ❤

Också så evigt tacksam över kvällens samtal med kloka, kloka Kia. Hon har väckt tankar hos mig som ska få landa innan jag berättar om dem, men jag känner så innerligt att det är rätt väg för mig. Tack för din vishet. ❤