Belöningslista!

Alltså, jag gillar ju positiv förstärkning, både när det gäller hundträning och mig själv. =) Jag har medvetet valt bort alla belöningar som är kopplade till mat för mig, som biobesök, restaurangbesök och liknande. Böcker är ju min stora last, men jag har som sagt mängder som inte är lästa redan nu, så jag ska inte bygga på det förrådet just nu.

Operation – Thomas Sabo-örhängen + ta hål i öronen

Örhängen

115 kg – Jan van Haasteren-pussel, 2 stycken (beställt från pusselbutiken.se)

110 kg – Hoka One One Clifton 6 (beställda från XXL pga bra pris nu!)

Hoka One One Clifton Wide

 

105 kg – ansiktsbehandling

100 – hundförarbyxor (dessa är från Revolution Race)

nordwand-pro-zip-off-pants-dam-purple-rain

95 kg – skivstångset med ställning

90 kg – hundförarväst (den här är från Arrak Outdoor)

Vette fleeceväst

85 kg – långritt med familjen

September_1

80 kg – yogabyxor (Urban Goddess från yogia.se)

Urban goddess

75 kg – ny garderob!

Det här var väldigt roligt och svårt att knåpa ihop! Jag har ju ingen aning om hur lång tid det här kommer att ta, eller om jag ens kommer hela vägen till 75 kilo, och ny garderob ska jag ju införskaffa även om jag inte kommer dit. ; ) Jag är verkligen inte helt insnöad när det gäller vikt – jag vill bli stark och frisk, det är mitt enda mål. Det enda jag kan jämföra med i dagsläget är BMI och det kan vara missvisande. Förhoppningsvis ska jag ju bygga massor med muskler och då får vågen stanna på det den känner för. Men det är svårt att mäta något annat än kilon när jag ska skriva något sådant här. Sedan får kroppsformen avgöra vad det blir för kläder, jag har ingen aning. Som tur var har jag sparat en hel del kläder från min resa till toppen… =) Så jag hoppas kunna klä mig någorlunda på vägen ner, så att säga, utan att behöva köpa en massa nytt, som ändå förhoppningsvis ska bli för stort. Men några grejer kommer det säkert att bli utöver detta.

Ni som läser – hur tänker ni med belöningar för saker ni gör bra? ❤

Idag är första dagen med mosad mat och förhoppningsvis är flytperioden över!!! Bara det är ju värt att fira, även om både morotssoppa och fisksoppa varit väldigt gott. Till frukost blev det äggröra på två ägg samt 1 dl Proviva Mango, äntligen! Jag fick inte i mig hela portionen, men nästan, och jag fick en del halsbränna. Men det var det värt! Nu jobbar jag på mitt vatten fram till lunchen, som ska bli potatismos och fisk och kokta morötter. Mums! Nu vänder det, kära ni. Det är väldigt skönt, för jag har haft svårt att få i mig näring under veckan som gått. Igår blev jag alldeles yr när jag var ute och gick med hundarna på eftermiddagen. Det gjorde att jag bestämde mig för att åka hem, trots att jag hade två hundar kvar att gå med. Jag fick ändå ihop mina 5 000 steg och jag ville inte riskera något när jag var ensam ute med Miranda. När Anders kom hem på kvällen sa han att jag såg väldigt blek ut, vilket gjorde mig lite orolig. Jag tror hjärnan är piggare än kroppen…

Första vägningen och mätningen post-op.

Idag är det en vecka sedan jag opererade mig! Heeeelt galet, hur har det gått så fort?

Som jag skrev förra veckan, så var vågen på Capio inte lika snäll som den jag har här hemma, utan den visade 118,4 kg, medan min visade ca 4 kilo mindre… Jag hade redan innan beställt en ny våg som prenumerationspresent från iForm och väntade in den. Den kom igår och den mäter även BMI, kroppsfett och andra parametrar och den har såklart en fiffig app, som alla andra apparater nuförtiden.

Nåväl, eftersom det är en vecka sedan jag opererade mig och jag har vägt mig på onsdagar ett tag, så tänker jag fortsätta med det. Hur länge vet jag inte, tills jag är viktstabil troligtvis. Jag vill inte bli någon slav under vågen, samtidigt som jag vill se om det går åt rätt håll eller står still. Det är en fin balans, men än så länge känner jag inte att det är något negativt som skapar stress. Hamnar jag i det läget lär jag få omvärdera saker och ting.

Det här är i alla fall veckans värden, utifrån vikten på sjukhuset förra veckan.

Vikt: 112,8 kilo  (-5,6 kilo)         BMI: 38,5

Midja: 101 cm (-9 cm)      Mage: 121 cm (-4,5 cm)    Rumpa: 128 cm (1 cm)

Lår: 74 cm (-2 cm)       Arm: 41 cm (+/- 0)

IMG_6794

Alltså, yeeeeehaaaaw! På en vecka! (Jag vägde mig även på gamla vågen och den visade 108,8, vilket var -5,2 på den, så neråt har det gått.) Nu är jag helt på det klara med att det inte är så här min resa kommer att se ut, men det var en jävla skön känsla. Det var en mental vinst, över vågen och över oron att operationen kanske inte skulle funkat för mig. Jag har ju ätit oerhört lite sedan operationen, så det är inte konstigt, men ändå skönt.

Den största vinsten kom jag dock att tänka på imorse: ingen värk i fingrarna. Mina leder värker och knakar något enormt när jag vaknar, men det gjorde de inte idag. Vi får se om det var för att jag inte ätit socker på tre veckor eller om det var för att jag inte jobbat med datorn så mycket den senaste veckan. Hoppas på det förstnämnda, det andra blir svårare att ändra på.

En annan vinst är ett inre lugn, en vilja och ork att göra saker som är bra för mig och hela familjen. Som igår, då åkte jag in och köpte en bokashi för att börja göra egen jord till våra odlingar som (förhoppningsvis) kommer igång senare i vår. =) Jag gjorde mat åt Miranda och Anders, sedan fick Anders göra mat åt mig för jag blev för trött. Jag tar mig tid att gå och håller mina minst 5 000 steg den här veckan. Nästa vecka ska jag öka till 7 500 steg.

Igår ringde jag och bokade tid för att ta bort agrafferna, så nästa tisdag ska jag till vårdcentralen. När de är borttagna, om allt ser bra ut, tänker jag börja med yogan igen och köra den i två veckor innan jag drar igång med styrketräningen. ❤

Det ösregnar ute nu och morgonens promenad skjuts fram till eftermiddagen som lovat sol. Jag är lojal mot målet, men fan inte dumdristig. =)

Dygnen i Stockholm – den nakna sanningen

Först: världens största TACK för alla hälsningar och all omtanke under veckan som gått! Jag har läst och tagit till mig allt från er och jag är så glad över att ha så fina människor i min närhet. ❤

Nu är jag hemma, så vi kan konstatera att jag överlevde sövningen, tack och lov! Jag har aldrig varit så rädd för att bli sövd som den här gången, min tredje. Det har hänt så otroligt mycket, så jag tänkte sammanfatta lite grann och så för att komma i takt med bloggen ordentligt. OBS! Här kommer den nakna sanningen utan skönmåleri, läs inte vidare om det inte är din grej!

Jag hade ställt klockan på 05:30 onsdag morgon eftersom jag skulle ta en cocktail piller till frukost tre timmar före op. Jag var en riktig mes när det gällde sådant tidigare, men nu far det ner av bara farten. Lyckades somna en stund till och sedan gick vi upp vid 07:30. Jag duschade än en gång och konstaterade att jag längtar tills jag kommer i hotellens pytteminihanddukar utan att riskera en förargelseväckande beteende-böter! Ni ser ju också hur kaxig jag blev av frukosten i min power pose (blink, Heléne)…

Vi kom till Capio i god tid och jag blev inskriven och fick mitt rum – som hette Chandler!!! Då kände jag att det inte kunde bli bättre, jag älskar Chandler! Vi gick dit och sedan kom sköterskan Leif och sa att det var dags att gå ut och sätta dropp och förbereda för op, vilket innebar att Anders fick gå därifrån. =(

Tyvärr blev jag och mina svårstuckna armar något av en utmaning för Leif och jag kände illamåendet stiga av mitt låga blodsocker, nervositet och ”frukosten”, så jag höll på att slå i backen. Först fick jag sitta med armen i ett handfat för att värma upp blodkärlen, sedan la de mig på en brits och satte kanylen på insidan av underarmen, höger sida och sa: ”Det där får vi ändra senare.” Alla inne på op var snälla mot mig (no shit, Sherlock!) och jag vandrade snart in i dimman.

Jag varnar igen: läs inte vidare om du är känslig.

Vaknade säkert på uppvaket, har inget minne av det, bara av att jag fick gå in till mitt rum där Anders satt och väntade, klockan var typ 12:30. Resten av den dagen är ett enda töcken, jag minns inte ett dyft. Jag vet att Anders åkte hem på eftermiddagen och jag sov. Så fort jag drack något framåt kvällen började jag kräkas och så fortsatte det. Först blod, sedan galla. Trots att jag bara drack en tesked åt gången! Och jag hatar verkligen att kräkas! Så där satt jag , ensam och ledsen och kräktes i en påse. Först blod, sedan galla. Var konstant livrädd att allt nytt och fint skulle gå sönder inuti. Sedan kissade jag på mig. Det var kul… Inte bara en gång heller, måååånga gånger. Mina trosor tog slut, fick sjukhusets snygga i nät och bindor. Tantbindor. Fick kissunderlägg till sängen. Såg ut som en vissen kassler och kände mig ännu peppigare. Men vad gör man inte för fansen, som vi brukar säga? En helt vanlig onsdag, helt enkelt.

Torsdagen kom, trots allt och det var dagen jag fick mer skäll än någonsin tidigare. Jag fick inte i mig tillräckligt av någonting, vare sig vatten eller ”mat” och Leif var inte mild i ordalagen om det. Själv var jag så glad att jag inte kräktes längre, att jag struntade fullkomligt i eventuell uttorkning. Men det gjorde inte han. Det fördes journal över intaget och jag funderade allvarligt på att fejka mina svar för att slippa få mer skäll. Jag är en högpresterande individ som avskyr att göra fel och få skäll. Ännu värre när jag betalat 75 000:- för det… Vi gick ut och gick, hela gänget, jag kanske orkade gå 20 minuter, men gick en eller två gånger till senare på dagen. På eftermiddagen var Leif riktigt barsk mot mig och hotade med att jag skulle få stanna över helgen (tror inte ens de har öppet då…) och så fick jag en påse dropp. De andra sjuksköterskorna var lite mildare och sa att jag inte skulle stressa upp mig över intaget, det är olika för alla hur lång tid det tar att få i  sig allt och komma upp i rätt mängd. Jag pratade med mamma på eftermiddagen och på kvällen Facetajmade jag med Anders, Miranda och hundarna och då kom tårarna. Jag hade sådan hemlängtan och ångrade hela alltihop, det kändes som om jag aldrig skulle få ordning på det. Det enda jag fick i mig och tyckte om var Províva Mango och Actimel. Jag kollade på Efterlyst, I huvudet på en gärningsman och Norrmalmspolisen för att få tiden att gå. Kände mig frusen och het (inte som i sexig…) om vartannat och bad dem ta tempen på mig vid 23:00. Ingen temp och Lena (den snälla nattsköterskan) sa att det var vanligt med skiftningar i temp de första dagarna. Jag hade ganska ont av gasen som de sprutat in i buken under op, den gick inte riktigt ur kroppen i den takt jag skulle ha önskat, men jag var inte värst däran i vårt gäng.

Även fredag morgon grydde och jag blev väckt 06:00 för blodtryck och borttagning av infarten. Då började hoppet vakna om att jag skulle få åka hem och jag skyndade mig upp och kämpade i mig 3 dl dryck fram till 10:00 (målet var 6 dl till 14:00), vilket jag så klart informerade Leif om! Där fick han så han teg! Haha, inte riktigt.

Anders och Miranda kom strax efter 10:00 och jag fick checka ut från Capio CFTK för att åka hem. Som jag grinade när Miranda kom in i rummet! Men när vi väl satt oss i bilen blev alla intryck lite för starka och jag grät flera gånger under hemresan. Anders vet hur mycket jag älskar att åka omkring, så vi tog Utsiktsvägen hem från Järna och skyndade inte. Stannade och handlade i Nyköping, där blev jag yr av allt gående, plus att jag fick titta på när de valde chips och godis till helgen…

Nu är jag som sagt hemma och jag återkommer imorgon med en liten sammanfattning av mina första dygn hemma post-op. ❤

Listor.

Nu är det inte många dagar kvar! Två dagar hemma, en dag i Stockholm och sedan är det onsdag! Jösses, vad fort det har gått. Jag förstår varför landstingen ofta vill att förberedelseperioden ska ta längre tid, men för mig tror jag det här är bättre.

Nästan varje dag kommer jag på saker som jag inte kommer att sakna med att vara så här stor och jag tänkte sammanfatta både det och sådant jag kommer att sakna (om något). Listorna är på intet sätt fullständiga eller absoluta.

Saker jag inte kommer att sakna:

  • att känna magen ta i när jag ska in i duschen hemma
  • gropen i madrassen när jag sovit
  • att behöva vicka mig ner i stolarna på bion
  • att känna mig för stor för bilsätena/skav på bilklädseln
  • hål i ALLA jeans på insidan av låren
  • brännande skavsår på insidan av låren om jag mot förmodan skulle ha kjol
  • att inte kunna köpa ett par snygga hundförarbyxor (eller vilka kläder som helst…)
  • att ”spilla över” min plats på flyget (inte för att jag flyger särskilt ofta)
  • att bli ledsen när jag ser mig i skyltfönster eller speglar eller fönster
  • att hata att se kort på mig själv i helkropp
  • att inte vilja vara med på kort med min man och dotter och våra hundar
  • att inte orka göra alla saker jag vill göra
  • att ha ont i rygg och knän
  • att inte våga hoppa i Mirandas studsmatta
  • att inte kunna/våga klättra upp i Mirandas loftsäng
  • att inte kunna boka ridsemestrar åt oss för att de ofta ha 90 kilo som maxvikt
  • att ljuga om min vikt för att kunna boka vår bröllopsresa 2013 (kapade 5 kilo för att få åka på ridsemester)
  • att vara rädd för att saker ska gå sönder om jag sätter mig/ställer mig på dem
  • tresiffrigt på vågen

 

Saker jag kommer att sakna:

  • att äta tills jag storknar
  • att inte kunna dricka läsk till maten ibland

 

Tja, det var ju en ganska målande beskrivning av förändringen jag står inför. Inte direkt svårt att gissa om jag tycker det är värt det. Men det är ändå bra för mig att påminna mig om, för ibland kan jag bli lite hysterisk över de två sakerna längst ner och det säger väl egentligen bara något om hur skruvat mitt ätmönster varit och hur stor betydelse jag har låtit det få. Jag äter när jag är ledsen, när jag är glad, när jag är arg, you name it. Dags att byta ut det mot meningsfulla saker istället och lära mig att njuta av små mängder gott när jag väl äter dem, för jag kan ärligt säga att jag inte direkt känner efter i dagsläget.

Igår handlade vi allt till maten vid hemkomsten. Dels blev det en hel del yoghurt, kvarg, blåbärssoppa och kräm, dels en hel del till de soppor jag ska koka och ha i frysen som mat. Bäst att det är klart innan vi åker på tisdag, så inte jag eller Anders måste stå och laga mat när jag precis kommer hem. Det står att jag ska äta flytande kost i 7-10 dagar, 5-6 mål per dag. Som tur var så är jag duktig på att äta samma sak förhållandevis ofta. När jag bodde i England 2002 levde jag på kokt pasta med smör till både lunch och middag i över en månad… =D

the-gentlemen (1)

Och Charlie-boy var ju LYSANDE i The Gentlemen, precis som övriga i ensemblen och jag lägger ytterligare en Guy Richie-film till listan av favoritfilmer. ”Calm the Ph-uc down.”

Första vägningen och mätningen

Idag var det dags, första vägningen och mätningen sedan jag påbörjade LCD för en vecka sedan. Även fast jag med all sannolikhet skulle ha gått ner, var jag lite nervös för att kliva på vågen. Det hade jag inte behövt vara – den visade nämligen 115,4 kg, alltså -3,2 kilo på en vecka. =D Det var en skön känsla! Det innebar också att BMI halkade ner under 40-strecket och det tackar jag för! Nedan kommer övriga mått, dock inga bilder idag.

Midja: 111 cm (-4 cm)

Mage: 124 cm (-2,5 cm)

Rumpa: 130 cm (-3 cm)

Lår: 76 cm

Vad: 43,5 cm (-2 cm)

Överarm: 41 cm (-1 cm)

Underarm: 32 cm

Totalt -12,5 cm på en vecka, härligt!

Jag har köpt Weekly Weight Trackers från In This Body I Live och de  kommer att hänga med ett år framöver. De är så himla fina och färgglada!

Ikväll har jag avslutat ytterligare två hundkurser och nu ska jag jobba undan mina undertextningsjobb så att jag är helt ledig när jag väl åker till Stockholm på tisdag. Galen känsla, om en vecka är jag nyopererad! :O

IMG_6612

 

Kuligt!

Nu har jag överlevt snart tre dagar med LCD och det går över förväntan. Första frukosten var ju en katastrof, men med tre msk sockerfritt äppelmos och mängder med kanel går den ner! Om jag äter långsamt, så det får jag ju träna på nu. Den första shaken var heller ingen hit, men nu vet jag att jag vill ha 3 dl vatten att blanda i och då går den ner av bara farten. Jag har nu provat alla ”maträtterna” och de är helt okej alla tre, ingen sticker ut som någon kulinarisk sensation. Anders har fått två utskällningar, annars tycker jag att jag har varit ganska trevlig. Vi får se vad min vän Lena säger när hon åker hem på söndag… =)

Jag följer ganska många andra i samma situation på Instagram och där såg jag en som hade kulor i två glasburkar och flyttade över vartefter kilona försvann. Så igår var jag inne i stan och köpte 40 kulor, som förhoppningsvis ska flyttas från den vänstra burken till den högra.

IMG_6454

Idag ringde de från Capio CFTK och meddelade att mina provsvar hade kommit. Tyvärr spökade mina sköldkörtelprover (jag har hypotyreos) och jag måste tydligen ta nya prover, då de vill kolla fler värden. Jag hoppas verkligen att den här jäkla sjukdomen inte ska sätta käppar i hjulet för min operation, nu när jag är så nära! Jag hoppas på det bästa, papper kommer i början av veckan och sedan får jag ta prover snarast möjligt.

Nu är nästan alla mina kurser avslutade, jag har två kvar på onsdag, sedan blir det lite glesare om dagarna. Jag har iofs en hel del översättningsjobb att få klart före operationen, men jag har inte tagit på mig några nya jobb och det är ju ett framsteg!

LCD, dag 1

Det här inlägget är väldigt naket, både själsligt och kroppsligt, så läs inte vidare om du är känsligt lagd.

Idag var det så dags, både för vägning, mätning och LCD-kost. Jag har inte vägt mig sedan jag var hos plastikkirurgen (120 kg) och igår började jag noja över att jag kanske gått upp ännu mer (pga Farewell Tour till mat…) och att jag skulle tvingas ringa Capio och erkänna det. Att operationen kanske skulle behöva flyttas fram för att jag skulle hinna gå ner mer. Ni hör ju, det var hjärnspöken all over the place. Jag undrade ju igår om jag skulle vakna med mer jävlaranamma och det gjorde jag inte, men det kom när jag ställde mig på vågen!

Vikt: 118,6 (-1,4 kg sedan 191217)                       BMI: 40,6

Byst: 122 cm (kommer inte att ändras så mkt, pga fejk)

Midja: 115 cm

Mage: 126,5 cm

Rumpa: 133 cm (släng er i väggen, Beyoncé och Kim Kardashian!)

Lår: 76 cm

Vad: 45,5 cm

Överarm: 42 cm

Underarm: 32 cm

IMG_6430

Sjuk tanke att jag aldrig mer kommer att väga såhär mycket! Bra, men ändå en märklig tanke. Men det är inte roligt att se bilderna! Det är bara för att ha att jämföra med sedan, det är en fruktansvärt jobbig känsla att lägga upp dem nu.

Resten av dagen gick inte som planerat. Jag började med ”gröten” från iTrim och om jag inte haft bråttom iväg så hade jag nog kunnat få i mig den, men det gick inte. Så till frukost blev det en kopp te och vatten. Jag skulle iväg och träna med hundarna, men bilen betedde sig märkligt så fort vi kom ut på motorvägen, så jag ställde in träningen och åkte till Eva i Åby för att bli upphämtad. Mejlade Calle på Askling och bad att få hämta nya bilen idag, vilket gick bra. Hos Eva gav jag mig först på en blåbärsshake och den var… Blä! Den blev lite bättre när jag hade i mer vatten än vad som stod på påsen. Sedan kom Anders och vi åkte och hämtade nya bilen. Jag bara älskar den! Rue heter hon, efter Rue i ”Hunger Games”. =)

IMG_6394

Till lunch blev det paella och den var helt okej, faktiskt. Den ska jag nog stå ut med att äta fler gånger. Passade på att jobba en del innan det var dags för kvällens kurser, tyvärr hamnade dataväskan med min andra shake i fel bil och jag fick klara mig utan mitt andra mellanmål. Jag ska bättra mig imorgon.

När jag kom hem efter kurserna, hungrig och med lågt blodsocker – då stod Anders och lagade en köttfärssås som doftade himmelskt! Gissa om han fick sig en avhyvling som hette duga… Jag gjorde i ordning min svamppasta från Modifast och den var också helt okej, så det hela känns ju lite lovande. Jag måste dricka mer vatten imorgon, bara fått i mig ca 7,5 dl idag.

Så här dags om två veckor är jag nyopererad. Det är märkligt.

 

Mumsigt!

Idag var jag och hämtade ut min mat för de kommande två veckorna. Två veckor! Det betyder att det är två veckor till operation!!! Galet! Men jag undrar: varför är jag så knäpp att jag nu börjar läsa om problem och komplikationer som andra haft under och efter sina operationer? Sadist? Eller är det en naturlig del av resan, tro? Mamma frågade igår om jag inte ville ändra mig och avboka operationen. Vissa stunder skulle jag helt klart vilja det, jag är inte särskilt förtjust i tanken på att bli sövd och allt runtomkring en operation. Men vad skulle hända då? Jag skulle snart vara här igen och det vill jag verkligen inte. Så, det får bära eller brista, om två veckor är det dags. Punkt. Nu ska jag försöka tänka positivt istället för att gräva ner mig.

Var också och tog blodprover inför operationen och jag brukar vara svårstucken, men idag lyckades de på första försöket. Det var skönt att få det avklarat. Det som gör mest ont är ju att få av det jäkla plåstret som de TEJPAR fast i armen på en! Efter många år med hypotyreos är jag i och för sig van, jag tror rekordet var en kvinna som stack sju (!!!) gånger innan hon hittade något kärl som funkade. Då såg jag nästan ut som en voodoo-docka efteråt!

IMG_6377

Ikväll är det ”sista måltiden” hemma hos svärmor och svärfar, som dessutom kommer att hjälpa till med hundarna när jag är iväg för operationen. Det tackar vi allra ödmjukast för! Vi ska göra våfflor ikväll och sedan är det dags att gå över på LCD och regelbundna måltider. Heja!

”Don’t you wanna get away from the same old part you gotta play

Cause I got what you need, so come with me and take the ride

It’ll take you to the other side” – ”The Other Side”, Hugh Jackman and Zac Efron, ”The Greatest Showman”, 2017

Say hello to my little friend…

IMG_6358

Nu är den här! Visst är den alldeles underbar?! Jag började med en kort promenad med Leeloo och Buffy och provade alla funktioner jag kunde komma på. Det var himla skönt att komma ut i friska luften och rena semestern med bara två hundar istället för alla fyra! Väl hemma ställde jag in allt annat, bl.a. vattenpåminnelserna. Tanken med den här klockan är att jag ska ha den dygnet runt för att få ut all information jag vill ha. Det svåra blir när jag sover, jag sover nämligen aldrig med något mer på mig än vigselringen (för mycket information, jag vet!!!) och tycker inte om saker som sitter åt. Men jag ska i alla fall ge det ett ordentligt försök.

Tog ett sista besök på Pizza Hut idag, det vete katten om jag någonsin kommer att kunna äta igen. Men cheesy crust smakade gott en sista gång. =)

Jag har laddat hem Baribuddy-appen som ska följa mig under den här perioden. Det är en hel del att sätta sig in i, men det är samtidigt en väldigt spännande och intressant resa jag får göra. Det verkar vara en väldigt bra och omfattande app, utvecklad för överviktsopererade personer. Däremot tycker jag att det här med vitaminer verkar vara en djungel! Man måste äta vitaminer dagligen resten av livet som överviktsopererad (hemska tanke! ;)) och vad jag har förstått ska man få det utskrivet på recept, men om man vill ha en annan sort så får man bekosta det själv. De första två veckorna efter operationen ska jag bara äta flytande kost och då fanns det ett pulver man kunde ta istället. På tal om det: bomba mig med recept på goda soppor! Jag är KASS på soppor och framförallt helt släta soppor som jag måste äta. Det är mycket med det jordiska. ❤

LCD-shopping!

Jaha, då börjar det dra ihop sig till fasta och det är dags att beställa ”maten”.

Två veckor före operationen måste jag gå på LCD-kost (low calorie diet) för att underlätta inför operationen, särskilt för levern. Under de två veckorna ska jag äta 800-1 200 kcal/dag och inte mer än enstaka grönsaker. De jag har pratat med har sagt att detta varit det jobbigaste med hela proceduren, så det är inget jag ser fram emot. Nog för att jag har provat de flesta dieter, men jag har aldrig ätit pulverdieter och har inte så stora förhoppningar om kulinariska underverk… Jag ska äta fem mål om dagen, något jag är usel på i dagsläget, och dricka minst två liter vatten om dagen, ytterligare något jag är usel på!

På den positiva sidan: jag behöver inte fundera på vad jag ska äta och jag fick idag klartecken från Capios dietist att jag får ha lite mjölk i mitt te, något jag oroat mig mycket över… Jag dricker kanske två stora muggar om dagen och te utan mjölk är bland det sorgligaste som finns. =)

Nedan kommer bilder på min shoppingkorg från iTrim och Modifast, tillika min föda de kommande veckorna! Jag har försökt få till variation och tuggmotstånd, och upplägget är som följer:

Frukost: iTrim gröt äpple och kanel (med minimjölk pga VLCD)

Mellanmål: Modifast shake blåbär/tropisk/hallon

Lunch: iTrim paella/Modifast svamppasta/Modifast curry med nudlar

Mellanmål: Modifast shake blåbär/tropisk/hallon

Middag: iTrim paella/Modifast svamppasta/Modifast curry med nudlar

Smaskens, eller hur?! =) Jag räknar inte med att vara överdrivet trevlig under de här två veckorna, men jag ska göra mitt bästa. ❤